Att samverka med hästar ger möjlighet att erbjuda insatser utifrån ett helhetsperspektiv på hälsa och utveckling. Nödvändigheten att kommunicera med hästen stimulerar till ett aktivt och engagerat deltagande vilket skapar en god miljö för inlärning. Samvaron med hästar ger utrymme för många olika känslor och kräver närvaro i nuet. Hästens miljö och de aktiviteter som ingår kan bland annat beskrivas som meningsbildande, varierade, motiverande, fysiska, engagerande och överförbara till vardagen. Innehållet går att variera och anpassa till individuella behov men bygger samtidigt på de rutiner som finns för hästarnas väl och för både vår och deras säkerhet. Det skapar en miljö som är förutsägbar men ändå innehållsrik.
Hästens rörelser och ridningens terapeutiska egenskaper är komplexa och berör många aspekter av en persons förmågor. Då hästen rör sig i gångarten skritt överförs tredimensionella rörelser till ryttaren så att dennes bäcken och bål rör sig likt normal gång. Detta sker cirka 3 000 gånger under ett ridpass på 30 minuter. Ryggradens muskler påverkas av hästens rörelser repetitivt och rytmiskt samtidigt som ryttaren ständigt försätts ur balans. Nödvändigheten att förhålla sig till hästens rörelser ger en frekvent men lågbelastande styrke- och balansträning.
De olika övningar som häst och ryttare gör tillsammans ställer även krav på kommunikation, koordination, kroppskännedom, koncentration och aktivt beslutsfattande hos ryttaren. Det utgör en outsinlig källa till variation och anpassad svårighetsgrad.
